26.9.2009, Marais, Bastille & Monceau
Dag elva, 25 september
Joel försökte hjälpa mig med att göra klänningen (och mig) rättvisa, det funkade väl sådär (vi lyckades inte riktigt med den glammiga 40-talsposen heller).
Jag hann leta upp lite gallerier innan vi skulle hem och handla. Galerie Yvon Lambert visade några tryck samt videokonst, annars mest böcker. Galerie Blue Sqaure tittade jag bara förbi snabbt, mest måleri verkade det som. Galerie Kerstin Greve var min favorit, stort och rymligt, fina lokaler. Ligger på en trevlig innergård. Just nu visade de Luise Unger, en del skisser, annars mycket skulpturer främst av ståltråd (? något liknande material). Jag hann dock inte tillbringa så mycket tid här som jag skulle ha önskat, eftersom klockat hunnit bli fem och jag skulle möta upp Joel vid metron samma tid. Sen som vanligt. Gick snabbt (och världsvant förstås, pappa) till St. Paul där min käre rumskompis förstås väntat ett tag.
Handlade på vägen hem, lyxade till det med sallad, majs, grönsaker och rostat bröd (med hjälp av stekpannan) till linsröra. Nästan tacos… Nu ska vi till Le Fanfaron, ett uteställe där de ska spela originell filmmusik, Rolling Stones och Iggy Pop (!). Enligt min Topp 10-bok ska de ha Bastilles billigaste öl men SJÄLVKLART går vi enbart dit för musiken.
Inga foton idag, lämnade med sorg i hjärtat min tunga kamera hemma eftersom jag inte vågar gå med den utan den tillhörande väskan. Jag lär bli djärvare om några dagar när jag inte längre orkar bära/vill lämna kameran hemma längre.
Dag tolv, 26 september
Igår gick vi först till La Perle en snabb runda, mest för att se vad som hände. Dock mest äldre folk där och vi fortsatte därmed mot Le Fanfaron. Efter lite virrande hittade vi rätt – till en knökfull, stökig, varm liten lokal med filmplanscher på väggarna. Kanske kom v i fel tid och kanske hade det varit ett trevligt/roligt ställe om man hade fått plats. Vi gick hur som helst ganska snabbt eftersom ingen av oss orkade alla människor.
Idag vaknade jag av att barnfamiljen ovan spelade musik i stil med Basshunter och annat skräp. Lite gråt och tandagnisslan från ungen (förståeligt) och senare lite skratt samt en sjungande mamma. Följaktligen vaknade jag på fel sida. Nu spelar någon trummor någonstans i närheten, ingen vidare talang (Tom, jag förstår definitivt varför pappa ställer sig lite negativ till din vilja om att ha trumset i källaren).
Nu sitter vi i Parc Monceau, där vi har tillgång till fritt internet. (Hotmail, som jag är i störst behov av att kolla, samt facebook fungerar däremot inte vilket förstås är högst irriterande.) Den vänliga själen som gav oss internet i lägenheten har nämligen behagat stänga av det, till vårt förtret. Omar, vår snälle granne, ska emellertid skaffa nät om ca två veckor och vad jag förstod av hans knaggliga fransk-engelska får vi gärna access till det. På måndag ska vi bjuda honom på middag, dels som tack för all hjälp de första dagarna, dels för att det är trevligt. Eftersom han är dålig på engelska måste vi lära oss att prata lite franska för att förstå honom, vilket förstås är nyttigt för oss.
Ikväll hoppas vi på att hitta en jazzklubb, kanske i latinkvarteren.
Over and out
Vi har precis ätit och tvättmaskinen (första tvätten idag) höll precis på att flippa ur. Den stegrade i skakningar tills Joel var tvungen att sätta sig på den för att den inte skulle hoppa ur sin plats under diskbänken. Jag började tänka på Exorcisten och andra filmer med diverse utflippade karaktärer i. En otroligt högljudd tvättmaskin, som en mild kulspruteskur ungefär. Synnerligen otrevligt.
Idag, efter en sen frukost, åkte vi till Marais och jag kollade in de två second hand-butikerna vi hittade där sist för en lite grundligare genomgång. Den här gången (jajemän!) shoppade jag loss. En randig t-shirt (det finns randiga tröjor överallt här, inte konstigt att det är vad fransmännen har på sig) för 5 euro, en handväska i skinn (nödvändigt eftersom jag lämnade mina hemma) för 10 euro, en vardagsklänning (eventuellt nödvändigt med vissa förbättringar på symaskin) för 3 euro samt en (!!!) festklänning i en lite grå och matt turkos. Jag gissar på siden eller något i den stilen. Mycket tjusig, lite trasig och därmed ett renoveringsobjekt så fort jag får tag i en symaskin. Kostade enbart 10 euro, vilket är märkligt eftersom det är ett riktigt vintage-plagg och därför borde ligga på minst 50 euro. Tur för mig!
Idag, efter en sen frukost, åkte vi till Marais och jag kollade in de två second hand-butikerna vi hittade där sist för en lite grundligare genomgång. Den här gången (jajemän!) shoppade jag loss. En randig t-shirt (det finns randiga tröjor överallt här, inte konstigt att det är vad fransmännen har på sig) för 5 euro, en handväska i skinn (nödvändigt eftersom jag lämnade mina hemma) för 10 euro, en vardagsklänning (eventuellt nödvändigt med vissa förbättringar på symaskin) för 3 euro samt en (!!!) festklänning i en lite grå och matt turkos. Jag gissar på siden eller något i den stilen. Mycket tjusig, lite trasig och därmed ett renoveringsobjekt så fort jag får tag i en symaskin. Kostade enbart 10 euro, vilket är märkligt eftersom det är ett riktigt vintage-plagg och därför borde ligga på minst 50 euro. Tur för mig!
Joel försökte hjälpa mig med att göra klänningen (och mig) rättvisa, det funkade väl sådär (vi lyckades inte riktigt med den glammiga 40-talsposen heller).
Jag hann leta upp lite gallerier innan vi skulle hem och handla. Galerie Yvon Lambert visade några tryck samt videokonst, annars mest böcker. Galerie Blue Sqaure tittade jag bara förbi snabbt, mest måleri verkade det som. Galerie Kerstin Greve var min favorit, stort och rymligt, fina lokaler. Ligger på en trevlig innergård. Just nu visade de Luise Unger, en del skisser, annars mycket skulpturer främst av ståltråd (? något liknande material). Jag hann dock inte tillbringa så mycket tid här som jag skulle ha önskat, eftersom klockat hunnit bli fem och jag skulle möta upp Joel vid metron samma tid. Sen som vanligt. Gick snabbt (och världsvant förstås, pappa) till St. Paul där min käre rumskompis förstås väntat ett tag.
Handlade på vägen hem, lyxade till det med sallad, majs, grönsaker och rostat bröd (med hjälp av stekpannan) till linsröra. Nästan tacos… Nu ska vi till Le Fanfaron, ett uteställe där de ska spela originell filmmusik, Rolling Stones och Iggy Pop (!). Enligt min Topp 10-bok ska de ha Bastilles billigaste öl men SJÄLVKLART går vi enbart dit för musiken.
Inga foton idag, lämnade med sorg i hjärtat min tunga kamera hemma eftersom jag inte vågar gå med den utan den tillhörande väskan. Jag lär bli djärvare om några dagar när jag inte längre orkar bära/vill lämna kameran hemma längre.
Dag tolv, 26 september
Igår gick vi först till La Perle en snabb runda, mest för att se vad som hände. Dock mest äldre folk där och vi fortsatte därmed mot Le Fanfaron. Efter lite virrande hittade vi rätt – till en knökfull, stökig, varm liten lokal med filmplanscher på väggarna. Kanske kom v i fel tid och kanske hade det varit ett trevligt/roligt ställe om man hade fått plats. Vi gick hur som helst ganska snabbt eftersom ingen av oss orkade alla människor.
Idag vaknade jag av att barnfamiljen ovan spelade musik i stil med Basshunter och annat skräp. Lite gråt och tandagnisslan från ungen (förståeligt) och senare lite skratt samt en sjungande mamma. Följaktligen vaknade jag på fel sida. Nu spelar någon trummor någonstans i närheten, ingen vidare talang (Tom, jag förstår definitivt varför pappa ställer sig lite negativ till din vilja om att ha trumset i källaren).
Nu sitter vi i Parc Monceau, där vi har tillgång till fritt internet. (Hotmail, som jag är i störst behov av att kolla, samt facebook fungerar däremot inte vilket förstås är högst irriterande.) Den vänliga själen som gav oss internet i lägenheten har nämligen behagat stänga av det, till vårt förtret. Omar, vår snälle granne, ska emellertid skaffa nät om ca två veckor och vad jag förstod av hans knaggliga fransk-engelska får vi gärna access till det. På måndag ska vi bjuda honom på middag, dels som tack för all hjälp de första dagarna, dels för att det är trevligt. Eftersom han är dålig på engelska måste vi lära oss att prata lite franska för att förstå honom, vilket förstås är nyttigt för oss.
Ikväll hoppas vi på att hitta en jazzklubb, kanske i latinkvarteren.
Over and out
Kommentarer
Trackback
