3.10.2009, Les Halles & Latinkvarteren
Dag nitton, 3 oktober
Igår kväll åkte vi till Les Halles för att leta upp en jazzklubb vi hade kollat upp, Duc Des Lombards. Dess värre hade vi misstolkat situationen och trott att stället just igår kväll var gratis. Helt fel. 35 euro för att gå in – som student! Den vänliga kassörskan berättade dock att det i kväll är gratis. Nuit Blanche börjar nämligen ikväll klockan 19 och fortsätter sedan till 7 på morgonen i morgon. Nuit Blanche är en slags kulturnatt med performances, skådespel, musik och liknande. I kväll ska vi alltså göra ett nytt försök på Duc Des Lombards och efter det (en konsert vid 19 och en vid 22) ska vi gå runt i latinkvarteren, som är ett av de områden där Nuit Blanche äger rum, för att se om vi stöter på något kul. Av vad vi har förstått händer mycket under den här natten ute på gatorna.
Istället för att gå på jazzklubben igår gick vi en vända i kvarteret för att spana in olika kaféer, barer och restauranger. Vi skrev upp ett par stycken som är värda ett återbesök, till exempel en afro-kubansk klubb, Cantine afro-cubaine (verkade ha schyst musik), samt en resturang, L’entrecote des halles, som fram till klockan 20 har en helt ok trerättersmeny för 12,80 euro. Billigt! Vi ska testa det någon gång och är det bra mat är det definitivt ett guldkorn. Duc des Lombards är förresten också värt några extra besök eftersom de, efter midnatt varje fredag och lördag, har öppna jam sessions. Det blir kanske nästa helg.
Efter vår mindre vandring på Les Halles gator, tog vi metron till Grand Boulevards för att kolla om något hände på au Limonaire, stället vi var på igår. När vi kom dit hade det hela förstås dragit igång, varför vi missade första artisten Cécile Girard. Céline Caussimon (http://www.myspace.com/celinecaussimon) sjöng franska visor till ackompanjerande dragspel, det hela mycket charmigt och njutbart förutom när hon tog i lite för mycket med att försöka spexa till uppträdandet. Hennes ganska dova röst till dragspelet kändes typiskt franskt. Efter henne klev Émelie Boucherau upp på scenen tillsammans med en gitarrist, en basist (kontra) och en trumpetare. De spelade klassiska franska visor och amerikansk jazz. Förutom vissa jobbiga taktmissar var det bra. Jag störde mig lite på att ljudet hade kunnat vara bättre men det är rent snobberi.
Hur som helst: au Limonaire är den finaste dyrgripen i kafé/musik-väg vi har hittat hittills. Dit kommer artister hela veckan, med undantaget måndagar. Nästa gång vi är där ska vi kolla hur mycket en middag kostar, för att kanske äta där någon gång och sen stanna för att se musiken. Just nu har vi nät i lägenheten, så jag passar på att leta upp de artister som spelar där framöver för att se om det är något vi inte borde missa. Det mesta är dock bra för eftersom kaféet är ganska litet finns det bara rum för lite lugnare musik, främst franska visor och sånger. Det blir aldrig sådär slamrigt som på (exempelvis) en rockklubb, utan stället har en bra atmosfär. Oftast får man alltså en trevlig kväll även om själva musikupplevelsen kanske inte är en sensation.
Idag ska jag förmodligen göra någon av de promenaderna som finns i Promenader i Paris, eftersom jag inte gjort någon sådan efter Montmartre. Jag funderar på latinkvarteren…
Over and out
Igår kväll åkte vi till Les Halles för att leta upp en jazzklubb vi hade kollat upp, Duc Des Lombards. Dess värre hade vi misstolkat situationen och trott att stället just igår kväll var gratis. Helt fel. 35 euro för att gå in – som student! Den vänliga kassörskan berättade dock att det i kväll är gratis. Nuit Blanche börjar nämligen ikväll klockan 19 och fortsätter sedan till 7 på morgonen i morgon. Nuit Blanche är en slags kulturnatt med performances, skådespel, musik och liknande. I kväll ska vi alltså göra ett nytt försök på Duc Des Lombards och efter det (en konsert vid 19 och en vid 22) ska vi gå runt i latinkvarteren, som är ett av de områden där Nuit Blanche äger rum, för att se om vi stöter på något kul. Av vad vi har förstått händer mycket under den här natten ute på gatorna.
Istället för att gå på jazzklubben igår gick vi en vända i kvarteret för att spana in olika kaféer, barer och restauranger. Vi skrev upp ett par stycken som är värda ett återbesök, till exempel en afro-kubansk klubb, Cantine afro-cubaine (verkade ha schyst musik), samt en resturang, L’entrecote des halles, som fram till klockan 20 har en helt ok trerättersmeny för 12,80 euro. Billigt! Vi ska testa det någon gång och är det bra mat är det definitivt ett guldkorn. Duc des Lombards är förresten också värt några extra besök eftersom de, efter midnatt varje fredag och lördag, har öppna jam sessions. Det blir kanske nästa helg.
Efter vår mindre vandring på Les Halles gator, tog vi metron till Grand Boulevards för att kolla om något hände på au Limonaire, stället vi var på igår. När vi kom dit hade det hela förstås dragit igång, varför vi missade första artisten Cécile Girard. Céline Caussimon (http://www.myspace.com/celinecaussimon) sjöng franska visor till ackompanjerande dragspel, det hela mycket charmigt och njutbart förutom när hon tog i lite för mycket med att försöka spexa till uppträdandet. Hennes ganska dova röst till dragspelet kändes typiskt franskt. Efter henne klev Émelie Boucherau upp på scenen tillsammans med en gitarrist, en basist (kontra) och en trumpetare. De spelade klassiska franska visor och amerikansk jazz. Förutom vissa jobbiga taktmissar var det bra. Jag störde mig lite på att ljudet hade kunnat vara bättre men det är rent snobberi.
Céline Caussimon
Hur som helst: au Limonaire är den finaste dyrgripen i kafé/musik-väg vi har hittat hittills. Dit kommer artister hela veckan, med undantaget måndagar. Nästa gång vi är där ska vi kolla hur mycket en middag kostar, för att kanske äta där någon gång och sen stanna för att se musiken. Just nu har vi nät i lägenheten, så jag passar på att leta upp de artister som spelar där framöver för att se om det är något vi inte borde missa. Det mesta är dock bra för eftersom kaféet är ganska litet finns det bara rum för lite lugnare musik, främst franska visor och sånger. Det blir aldrig sådär slamrigt som på (exempelvis) en rockklubb, utan stället har en bra atmosfär. Oftast får man alltså en trevlig kväll även om själva musikupplevelsen kanske inte är en sensation.
Idag ska jag förmodligen göra någon av de promenaderna som finns i Promenader i Paris, eftersom jag inte gjort någon sådan efter Montmartre. Jag funderar på latinkvarteren…
Over and out
Kommentarer
Trackback
